Att leva med läs- och skrivsvårigheter är ibland väldigt jobbigt. Det finns många kännetecken på att man har svårigheter. Ett av dessa är att man har svårt att skilja på höger och vänster. Detta har jag och det är tur att jag har vigselringen på fingret nu, för det är ett kännetecken för mig att det är vänster. När jag var yngre hade jag alltid två armband på den armen som hjälpmedel och associar.
En annan sak är att man har svårt för mulitiplikationstabellen. Och för att vara riktigt ärlig så kan jag inte den och under hela min skolgång har jag tragglat de olika tabellerna utan resultat.
Och det finns även andra saker som jag helt får välja bort pågrund av detta och en av dessa är att läsa textremsan när vi ser på film. Det beror helt enkelt på att jag inte hinner läsa den innan den försvinner. Och då kan man ju tycka att det är väldigt konstigt att jag har så många engelska böcker i bokhyllan, men jag har faktiskt lättare att läsa på engelska än på svenska.
Så när jag läser inlägg i bloggar där det klagas på stavning, blir jag uppriktigt ledsen, för dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter är mycket vanligare än vad folk faktiskt tror. Jag har inga direkta siffror på det, men jag har läst att det är ca 8-10% av landets befolkning som har någon form av svårighet med att läsa och skriva. Men mörkertalet är mycket större, eftersom de flesta faktiskt skämms över att de har svårigheter med språket och därför aldrig har sökt hjälp för det.
Då kan man ju fundera på om det är skolans fel? Jag vet att min pappa fick bråka sig till att jag skulle få hjälp i skolan. Jag hade gärna sluppit detta i alla fall, för jag älskar faktiskt att skriva trots allt, men ibland känns det bara jobbigt när jag inte kan strukturera upp min texter och bokstäverna och små ord hoppar omkring som vättvillingar på papperet. Därför slänger jag mig inte med fräsiga ord, dels för att jag inte kan stava dem och dels för att jag inte kan uttala dem. Men det finns en sak som totalt har revolutinerat min värld när det gäller att skriva och det är rättstavningsprogrammet i Word. Tänka sig att det var så texter skulle se ut.
Andreas
/ fredag, april 24th, 2009Ett bra inlägg. Jag måste nog säga att skolorna har ett stort ansvar när det kommer till läs- och skrivsvårigheter.
Min svenska är dålig, den är riktigt dålig medans min engelska är betydligt mycket bättre.
Det är säkert olika från skola till skola också, men undervisningen som jag har haft har varit riktigt dålig tyvärr.
Karin
/ fredag, april 24th, 2009Ja det är många som har problem med det och jag förstår inte heller varför folk klagar på sådant. Jag har inga sådana problem men visst stavar jag fel ibland också och meningsbyggnaderna är inte alltid dom bästa hos mig men alltså – stör man sig på det så kan man gå därifrån!
Tycker det är lite intressant att du har lättare att läsa på engelska än på svenska, jag tror det är för att det inte är ditt modersmål. Jag märker när jag läser på engelska att jag måste nästan uttala alla ord inne i huvudet så det tar mkt längre tid men jag läser verkligen allt. När man läser på svenska slarvar man nog mer – kan vara därför kanske.
Nu har jag skrivti två mastodontkommentarer idag så nu ska jag göra något annat. Kanske skriva ett eget inlägg eller nåt. BYE
lairama
/ fredag, april 24th, 2009Jag har fått kämpa som en vettvilling för att få min dotters skola att förstå att dottern har problem med att läsa. Hon går i nian… visst kan hon läsa, men hon förstår ingenting av det hon läser. Om jag läser för henne är hon hur intelligent som helst och har inga problem med att klara det som hon absolut inte klarar i skolan. (Dessutom har hon problem både med höger-vänster och multiplikationstabellen).
Tror du att skolan fattar att de släpper ut en niondeklassare som inte kan läsa??
Nej.
Anki
/ fredag, april 24th, 2009Jag har själv inga svårigheter, men min pappa har grav dyslexi. Jag vet att han fick lida mycker för det i sin barndom, att han dessutom är vänsterhänt gjorde ju inte saken bättre.
Jag hoppas att skamkänslorna kring detta så småningom försvinner, för det är verkligen ett stort problem med mörkertalet. Jag tänker framförallt på elever som skulle kunna klara sig så mycket bättre i skolan om de bara fick den hjälp de behöver. Nu lider och kämpar många helt i onödan.
Lindberg
/ fredag, april 24th, 2009Personligen stör jag mig på felskrivningar eftersom det blir så svårt att läsa texter då. Då de personer som inte kan skriva rätt av en eller annan anledning inte på något sätt är dumma, är de texter dessa människor författar ofta läsvärda. Det är alltså så att jag väljer att läsa på grund utav innehållet och därför blir det störande med fel.
Om ni bara klickar er igenom bloggtoppen ser ni mängder med inlägg som är fasansfulla att läsa av flera anledningar. Förutom att språket är vansinnigt dåligt (folk med dyslexi brukar inte ha ett dåligt språk, endast svårt att stava) är innehållet för mig också så oerhört ointressant att jag vill göra mig illa i ren leda. Detta är sådana sidor jag väljer att inte läsa. Då spelar stavningen ej heller någon roll men bidrar till den uppfattning jag har om skribenten.
Klagar jag, så gör jag det inte på folks hemsidor och bloggar, om det inte handlar om ämnet.
Mrs Andie
/ lördag, april 25th, 2009Andreas: Det var ju jättetråkigt att höra att du har haft dåliga erfarenheter av skolan vad gällande skriv och läs svårigheter. Men som jag nämde min pappa fick ju bråka sig till att jag skulle få extra hjälp i skolan.
Karin: Jag tror också att jag har lättare för engelska än svenska kan bero på att det inte är mitt modersmål.
Lairama: Gud va tråkigt att läsa att även du får kämpa för att din dotter ska få hjälp för sina svårigheter i skolan. Jag fattar liksom inte varför det ska behöva vara så svårt för skolan att erkänna att de behöver sätta in extra hjälp i dessa fall. För det är ju faktiskt så att man är ju inte dum i huvudet bara för att man har läs- och skrivsvårigheter.
Anki: Visst är mörkertalet jättestort och detta beror ju på skammen som faktiskt tillkommer när man har svårt med sitt eget modersmål. Jag vet att många äldre inte vågar att erkänna att de har svårt.
Lindberg: Alltså dessa ”toppbloggare” skriver oftast så som de pratar och därför kan deras texter kännas osammanhängande på något sätt och då är det mer rent språkligt och inte skrivsvårigheter vi talar om. Själv känner jag väl inte att jag har ett dåligt språk (= slangord osv i mina texter) utan mer att jag har svårt för att stava vissa ord.
Lindberg
/ lördag, april 25th, 2009Jo, det var vad jag menade. Jag klarar inte av att läsa folks alster, om de är skrivna på talspråk. Dessutom är de oftast så ointressanta att jag skulle låtit bli ändå.
Du har ett bra språk, trots enstaka stavfel. Din blogg läser jag också.