Sedan jag började förändra mitt liv har jag lagt märke till ett visst motstånd bland nära och kära. En punkt som jag tagit tag i är att planera mitt liv. Att schemalägga mina månader, veckor och dagar på ett bättre sätt. Detta för att få överblick över hur jag spenderar min och faktiskt andras tid. Det jag lagt märke till är att alla i min omgivning inte kan respektera att jag vill och faktiskt behöver planera min tid.
Visst det tar bort en del av spontaniteten men samtidigt så känner jag att jag måste vara stenhård med mig själv och där med också andras förfrågningar om att jag ska infinna mig på olika saker med kort varsel. Då detta stör min planering. Och jag vill bara att folk ska förstå att detta är viktigt för mig.
Jag tror att problemet för en del är att de inte kan planera sin egen tid eller inte vågar binda upp en tid för en träff eller liknande utifall att något roligare skulle dyka upp. Men när det inte gör det blir dessa personer som väljer att leva vind för våg en aningen griniga när de får ett nej eller för att inget händer. Och de förstår inte riktigt varför.
Det enda rådet jag har är faktiskt att börja skriva schema. Ungefär som det man hade när man gick i skolan och försök inte att hålla det i huvudet för det funkar inte i längden.
Skriver du ned saker du ska göra varje dag så att du har det konkret på ett papper?
Tant Grön
/ söndag, maj 30th, 2010Alla är vi olika. Ett schema passar för dig, just nu, men det behöver nödvändigtvis inte vara rätt för dina vänner. Jag tror också, och givetvis utgår jag från mig själv, vem annars
, att när man är i början av en stor och kanske på många sätt omvälvande förändring så behöver man ett schema för att hålla sig själv på rätt spår, det behöver inte vara så för resten av livet, något du kanske skulle kunna förklara för de som inte förstår, att du behöver det här just nu. Eller kanske inte, du vet bäst själv 
Mrs Andie
/ söndag, maj 30th, 2010Tant Grön: Självklart passar inte den här formen för alla det är jag väl medveten om. Men som jag skrev det handlar ju faktiskt inte bara om hur jag planerar att spendera min egen tid det handlar även om att jag inte vill ta andras tid för givet vilket det känns som att vissa gör med min tid då de förväntar sig att jag ska dyka upp på stört.
Och det handlar inte bara om tidsplanering utan även att nära och kära har svårt att acceptera att man väljer att förändra sig, då de på något mystiskt sätt känner sig hotade pågrund av det.
jeli81
/ söndag, maj 30th, 2010På något vis känner jag att det här inlägget är riktat till mig då jag på senare tid har skickat spontana frågor om ni har lust att komma ut och hälsa på hos oss. Jag blir inte sur men jag känner att efter att ha fått “nej tyvärr” x antal ggr är det inte roligt längre att bjuda in. Jag är en spontan människa och jag planerar till viss del, men när jag har ledig tid så spenderar jag den gärna med vänner, och när man är ute i sista stund som jag ofta är så får jag ju såklart också räkna med att folk inte kan. När jag skickar meddelande till er så menar inte jag att ni ska bryta upp från det ni gör och komma springandes till oss på en gång.. Som avslut på detta inlägg vill jag skriva, att om detta inlägg bl.a var menat till mig så hade jag föredragit en ärligare kommunikation om detta, personligen eller via telefon. Som sagt, nu vet jag inte exakt vem du riktar inlägget till men så här känner jag, no hard feelings!
Ha en bra dag!
Mrs Andie
/ söndag, maj 30th, 2010Nettan: Inlägget är inte riktat mot dig utan mer generellt när det gäller att människor i min omgivning inte har förstått hur viktigt planering har blivit i mitt liv för tillfället då det är ett verktyg för mig att få en stabilare grund att stå på. Du vet mycket väl hur jag har mått och att jag försöker ta mig tillbaka. Men som sagt om du känner dig träffad av mina ord så kan jag tyvärr inte be om ursäkt för det, då inlägget är rent generellt om hur och varför jag vill planera min tid. Och detta inlägg har jag gått och grubblat på en längre tid.
jeli81
/ söndag, maj 30th, 2010Ja jag vet hur du mått och jag tycker det är bra att du tagit ett beslut som du känner att du kan följa och må bra av! Jag började fundera på vissa saker du skrev i inlägget men kände inte igen mig i allt. Utan mer det jag beskrev i förra inlägget om att jag hört av mig med kort varsel! Men vet du tjejen, har du sagt något om det till de personer som stör sig på det? Säg ifrån ordentlig (fast det kanske du redan gjort men de inte har fattat?), eftersom du mår bra av det här så är ju det huvudsaken! Ha en bra dag och ta hand om varandra!
Mrs Andie
/ söndag, maj 30th, 2010Nettan: Visst har jag sagt till dessa personer på flera olika sätt men det har inte alltid gått fram som det verkar, det är dels därför jag valde att publicera inlägget på bloggen. Och när jag/vi får etablerade rutiner så kommer spontaniteten antagligen komma tillbaka in i bilden men just nu måste jag hålla en stenhård linje om jag ska få det att funka tills det blir mer eller mindre automatiskt. Så om jag tackar nej så beror det inte på att jag inte vill träffas, det handlar mer om att jag vill kunna planera in saker i mitt schema. För som sagt jag vill varken slösa med min egen tid och energi eller andras tid och energi.