Har nyss läst boken Komma över av Ingrid Olsson. Och jag är besviken, upplägget för historien är klockrent, det handlar om att bli dumpad. Det som gör mig besviken är att det inte finns någon riktig, riktig hjärtesorg sådan som man som läsare får böla ögonen ur sig eller stake i berättelsen så att läsaren får känna ilskan i att bli dumpad. För det mesta är det bara lite halvmesigt. Och sedan är den bara “för” Stockholm, jag vet inte, men det funkar inte riktigt för mig vilket är skit trist när grundidéen är så bra.
Vad är det i böcker som får dig att gå upp helt i de känslorna som beskrivs?
mary
/ måndag, februari 28th, 2011ibland kan jag tycka att språket är viktigare än handlingen. en sjukt bra story kan bli totalfel om författaren inte behärskar språket ordentligt
Lilo
/ måndag, februari 28th, 2011Svårt att svara på sådär.
Men mans ka kunna måla upp känslorna, verkligen klä dem. Om du läst twilight där bella blir dumpad av edward. Där känner man smärtan. Finsn en bok….vit tysk kvinna blir kär i bushman i afrika. Herre gud. mer känslolös bok får man leta efter!
Plupp
/ tisdag, mars 1st, 2011Hur författaren väljer att använda sig av orden! En mening kan byggas på tusentals olika sätt men långt ifrån alla är som gjorda för att berättelsen blir bra. Så val av språk är helt klart en väldigt viktig faktor.
Att man själv gått igenom det man skriver om som författare lyser ofta igenom och blir en röd “känslotråd” genom hela berättelsen. Med andra ord är uppföljning, sammanhang och språkbruk det som får mig att gilla eller ogilla en bok.