Japhs så är det faktiskt. Jag är djupt faschinerad av HBT människor. Inte för att jag själv är lagd åt något annat håll än min make. Men jag är ändå förhäxad av tanken. Jag tycker att dessa personer som har kommit ut med sin sexuellaläggning är enormt starka personer och jag har stor respekt för dem. Jag menar, tänk att gå och bära på en sådan hemlighet och samtidigt känna skamkänslor i en del fall. Det är enormt starkt.
Jag har några vänner som är öppet homosexuella. Men egentligen ser jag inte dessa personer som några andra än bara vanliga människor. Visst de är attraherade av någon av samma kön som sitt egen. So what liksom?! För en person är ju inte sitt kön och inte sin sexuellaläggning även om det finns de som spelar på den.
Och för att vara helt ärlig så är jag egentligen inte så insatt i HBT kulturen och jag vet nästan inget om Pridefestivalen, förutom att det är en folkfest och den absolut vackraste flaggan viftas flitigt i det spexiga festivaltåget. För hur kan man egentligen inte bara bli helt förälskad i regnbågsflaggan?!
Men som sagt jag har respekt för HBT, och jag tycker att samhället behöver bli mer jämnlikt angående detta, jag tycker att homosexuella par bör få adoptera barn, dels för att de önskar sig barn och dels för att det finns så otroligt många barn som far illa i världen som skulle må mycket bättre av att leva i ett land och med människor som älskar dem.
Vad får du för tankar kring detta ämne?
Dessutom vill jag tipsa om detta fantastiska bloggare
Maria, Saari, Bimbo Boy, Gaymasen och Trollhare

















Mochride - mitt hjärtas röst
/ onsdag, mars 2nd, 2011Jag tycker som du som du nog redan vet efter att jag svarade på ett inlägg i en annan blogg
. En persons läggning har inget att göra med hur de är som personer och det borde inte behöva ha så stor betydelse om man är gay eller inte. Jag tycker också att de borde få ha samma rättigheter som heterosexuella, få adoptera, gifta sig eller vad det nu kan vara.
Plupp
/ onsdag, mars 2nd, 2011Jag är homosexuell, öppen med det i de kretsar där jag slipper försvara allt jag tycker, tänker och gör av den enda anledningen att jag råkar föredra kvinnor framför män. Alla gånger orkar man inte ta diskussionen ”men varför tjejer?” för femhundrasjuttioelfte gången med människor som ändå redan har bestämt sig precis vad de ska tycka och vägrar att ens lyssna på det jag säger. Och hur många gånger har jag (och mina vänner och ex) fått höra ”ja men du måste varit med om något i din barndom som gjort dig homo!”. Eeeeh ja just det. Alltså, att argumentera emot dessa stolpskott till människor är så förbannat tröttsamt. Kan jag inte bara få vara en människa, en varelse som råkar vara sexuell?? Varför göra en så stor grej av någonting som borde vara helt naturligt? Jag kommer aldrig förstå det där.
mary
/ onsdag, mars 2nd, 2011jag kommer snart att skriva ihop ett inlägg ang pride, adoption å hela det där
Barnens Hjältar
/ torsdag, mars 3rd, 2011Jag har mängder av vänner inom HBT-rörelsen, han och hon och hen… Ser ingen skillnad över huvudtaget mellan dem och heterosexuella.
Man är den man är..