Som du redan säkert vet så har vi en katt som heter Ataris, och han är väldigt barn kär det har han alltid varit när våra vänners barn varit på besök. Nu när Pyret flyttat in och bott här ett tag så kom jag på att jag skulle skriva lite hur det har gått för Ataris att anpassa sig till den nyaste familjemedlemen i trädkojan.

Dagen då vi kom hem från BB och eftersom vår katt är väldigt mycket ”mattig” och inte fått träffa mig på två veckor så var det ju ett efterlängtat möte, så när jag ställde ned bilbarnstolen i hallen så var det ju självklart lite läskigt, det var ju något som rörde på sig när Ataris skulle gå fram och lukta. Och det tog ett par dagar för Ataris att faktiskt inse att den där lilla saken skulle stanna för gott och uppta hans husse och mattes tid.

Men det tog som sagt bara ett par dagar, sedan var svägerskan här på besök och då gick hon ju runt och bar på Pyret och det uppskattades inte av Ataris. Han stirrade och följde efter svägerskan vart hon än var i lägenheten, för man ska inte gå runt med hans kompis hursomhelst. Han stirrar på oss också om vi inte direkt ser till Pyret när han gnyr eller så. Så Ataris har verkligen koll på oss att vi tar hand om Pyret på rätt sätt.

Nu, en månad senare så är Ataris och Pyret bästa kompisar.

Ataris ligger oftast och övervakar Pyret när han vilar i soffan, antingen så här intill honom eller på en byrå som står intill soffan där han har en bra överblick över rummet.

Så för att summera, så har Ataris funnit sig i att Pyret flyttat in, även om det har hänt ett par gånger att han blivit lite skrämd när Pyret fått till några riktiga iltjut men då har ju även jag och maken ryckt till eftersom det kommit så plötsligt och oftast när Pyret själv sover vilket gör det hela så oväntat.

Och det där med att alla oroat sig över att Ataris skulle lägga sig på Pyret tror vi inte ett dugg på i detta hushåll, visst det har säkert hänt att någon katt någon gång råkat lägga sig på ett småbarn och av misstag kvävt det men att alla katter alltid skulle lägga sig på bebisar med avsikt att kväva dem känns mer som en myt än en sanning. Själv är jag uppvuxen med att jag hade vår katt Linus som barnvakt när jag låg och sov i vagnen utomhus, han gick in och hämtade berörda parter så fort jag gnydde, det beteendet ser jag att även Ataris har därför oroar jag mig inte dessutom så får inte Ataris ligga i Pyrets säng utan bara när vi har koll på dem båda.

Det är i alla fall väldigt härligt att se att Ataris funnit sig tillrätta med den nya situationen utan att visa några tendenser till svartsjuka som vissa djur kan få i samband med att en familj utökas. Och det är dessutom himla skönt att Pyret inte visat några tecken på att vara allergisk mot Ataris för det har varit en av de saker som jag gått och oroat mig för under graviditeten. För det hade nog varit skräckscenariot att vi skulle behöva göra oss av med Ataris så det känns himla skönt att de kommer överens faktiskt.