Läste nyss i dagens Metro om att fula människor inte ska diskrimineras på arbetsmarknaden. Enligt  jämställdshetsminister Nyamko Sabuni (fp) så borde det tas krafttag mot oseriösa arbetsgivare som bara anställer snygga människor.

Att denna diskriminering finns är dock ett faktum. Men vem avgör om man är ful eller snygg? Jag kan själv tycka att jag tillhör kategorin ”fula” människor. Men min man tycker att jag är snygg. I rekryterings processen kan man få träffa flera ansvariga för ett företag och vem säger att de har samma smak om vem som är snygg vs ful?

Det finns många skiljaktigheter i detta. Men visst finns det en utseendefixering på dagens arbetsmarknad lika väl som att det finns en ålders diskriminering.

Är man för ung får man inget jobb, är man kvinna i min åldersgrupp är man i riskzonen eftersom familjelivet kanske tar fart och man vill starta familj, och är man 50+ får man inte heller något jobb trots att man kanske har många års erfarenhet av en bransch, detta på grund av att arbetsgivaren tycker att man redan har ena foten i graven.

Men det är konstigt att vi låtit vårt samhälle nå denna punkt. Sverige är ju ändå ett hyfsat jämställt land… fast det så klart det är ju bara på ytan så att andra länder runt om i världen ska tycka att vi är så fina och bra och duktiga svenskar. Men under fasaden är vi inte alls så fina och snälla. Det är konstigt att det har kommit till detta att alla ska se likadana ut så att ingen sticker ut. Jag tycker att jämställdshetsminister Nyamko Sabuni (fp) tar upp en intressant frågeställning och belyser detta på ett bra sätt. Arbetsgivare  runt om i vårt avlånga land bör få upp ögonen och även ge oss inte så vackra personer en chans i arbetslivet.