Jag vägrar vara ett monster.

Alkoholdebatten är ständigt aktuell anser jag, inte bara det att jag tycker att julen ska vara Vit, jag anser även att alkoholdrickande inte ska förekomma runt barn överhuvudtaget. Dels beror det på sättet jag har blivit uppfostrad av min pappa där noll tolerans var regel inte undantag och dels beror det på egna erfarenheter av en alkoholpåverkad morsa.

A Fragile Childhood har skapat en jättebra och skrämmande video om hur barn faktiskt ser på vuxna som druckit. De har använt sig av barns egna beskrivningar av hur de ser på vuxna som druckit. Jag rekomenderar även att du kikar inte och läser artikeln på Accent . Och jag kan verkligen relatera med monstertemat, och jag vägrar vara ett monster för vårt barn.

Och ju äldre Pyret blir desto striktare kommer jag att bli i den här frågan. Jag vill nämligen inte att han ska få den här bilden av vuxna som han förväntas lita på. Med det sagt så tänker jag naturligtvis inte gömma flaskorna som står i barskåpet men jag kommer att förklara vad det är för något och när det är lämpligt att dricka den typen av dryck. För nej det är inte lämpligt att dricka om man har barn hemma vare sig det är vardag eller högtid. Barn för mig ska alltid komma i första rum och kan man inte placera dem där utan hellre väljer det där glaset med rötjut så ska man f@n inte ha barn eller ens vistas runt dem.

Vad har du för åsikter om alkohol och barn? Och hur har du (om du är förälder) pratat kring alkohol med dina barn?

overandout

 

 

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

5 kommentarer

  1. Jag kände mig alltid otrygg när mina föräldrar hade druckit, då jag var liten. Även när det inte var mycket alls. De blev lite förändrade i sitt beteende och det skrämde mig. Än idag gillar jag inte när vi har sammankomster och familjen blir lite väl mycket på örat.

    Vill man festa och rent supa så kan man skaffa barnvakt, barn ska alltid kunna lita på vuxna och fällan i att ”ta ett glas vin till maten” är att man tömmer flaskan och även om man delar den på två så är det tillräckligt för att man ska känna att det blir en klyfta mellan en själv som barn och de vuxna.

  2. Jag minns festerna som mina föräldrar och deras vänner hade som något roligt. Vi barn lekte och hade jätteroligt, föräldrarna drack vin och wiskey på kvällen och sedan dansade dom. Jag minns faktiskt när min pappa bar ut mig till bilen när vi varit borta (en av dem var alltid nykter då så klart för när det gäller körning är jag hårt uppfostrad) och den andedräkt som han hade är förknippat med glädje. Alla var alltid glada, skrattade och hade roligt. Vi var med och dansade och skrattade med de vuxna. De var aldrig packade, bara glada.

    Jag dricker mig aldrig full när jag har mina barn i närheten, inte annars heller, men det händer ofta att jag tar mig ett glas vin till maten på helgen eller en Baileys till teet på fredagskvällen för att det är gott. Vi har också haft fest hemma när barnen varit hemma och de, precis som när vi var små, har sina vänner över, som är barn till våra vänner, och de skrattar och har roligt, precis som vi vuxna. De har aldrig visat någon oro över att vi har druckit, men som sagt, vi är aldrig fulla. Vi har ett avslappnat förhållande till alkohol och har aldrig använt det för att bli full utan för att det är gott och trevligt att ta ett glas till maten eller på kvällen.

    Jag tror det kan bli farligt om man ska döma folk för att de dricker alkohol utifrån egna erfarenheter och premisser. Jag tycker det är viktigt att barn inte ska råka illa ut på grund av alkohol och om man märker att barnen mår dåligt av det eller att man själv har svårt att behärska sig ska man verkligen ta bort det från de situationer då barnen är närvarande men människor utan alkoholproblem och som tar ett glas vin till maten eller dricker något litet på helgen för att det är gott och där barnen inte far illa bör inte få samvetskval eller må dåligt över det på grund utav att andra familjer har svårt för det.

  3. Jag har aldrig sett mina föräldrar dricka eller bli full förrän i vuxen ålder. Jag tycker att det är otroligt beundransvärt och jag är mycket tacksam för det. De kämpade dock med min mormor som var alkoholist och de skyddade oss barn från att märka något av det heller. Jag vet inte om det är det som är grunden till att jag inte heller drack alkohol förrän jag blev 18 år. Kanske… Armin delar också denna syn på alkohol och det är väldigt skönt. Vi vill stå för en trygg uppväxt. Mamma eller pappa ska inte bete sig annorlunda eller lukta konstigt så att våra barn blir oroliga.

  4. i say what saari said

  5. Jag är rätt drogliberal. Jag gillar dock inte att bli full. Jag ser ingen poäng i det. Och så är jag alldeles för gammal och har för många barn för att orka vara bakis 😉 Jag dricker framför mina kids och jag svarar ärligt på deras frågor kring alkohol. Jag känner igen mig i det som Perny skriver, jag minns också de fester som mor min hade när jag var barn, som något roligt. Då fick jag dricka giftig blå läsk och äta chips, vara uppe tills jag somnade och alla vuxna var glada 🙂

Tack för att du skriver en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: