The woman in black.

Första gången som vi skulle kolla på den här filmen var vi tvungna att stänga av mitt i eftersom jag tyckte det var så läskigt och maken hade naturligtvis somnat i soffan och låg och snarkade. Jag vet att den här filmen har fått blandat betyg, vissa tycker inte alls att den är skrämmande. Men det tycker jag, inte för att historien är läskig eller skådespelarinsatserna är mirakulösa utan för att Kvinnan i svart ser ut som en karaktär i en av mina återkommande mardrömmar som jag haft sedan jag var barn. Detta är enda anledningen till varför jag hyperventilerar när vi för andra gången satte oss för att se klart filmen. För se klart rullen det vill jag ju trots att hjärtat bultar i bröstkorgen och benen spänner sig i fruktansvärd ångestkramp. Självplågeri på hög nivå alltså.

Jag gillar inte filmer där man ser antydningar till läskigheter som skymtar förbi i bakgrunden, en figur mellan träden, nåt som hoppar fram bakom en gardin osv. Och finns det något som är så läbbigt som gamla nötta leksaker alá 1800 tal.

Men nu har jag i alla fall sett filmen. Och nej jag tycker inte alls det är konstigt att se Daniel Radcliff i något annat än Harry Potter även om maken och Ida gjorde sig lustiga över hans medverkan i filmen. Jag tror att det beror på att de egentligen också tyckte att filmen var obehaglig.

overandout

Följande inlägg
Lämna en kommentar

Tack för att du skriver en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: