Femtio nyanser av frihet – E.L. James.

Så nu har jag äntligen läst ut Femtio nyanser av frihet av E.L. James. Och jag kan redan nu varna för att det kommer förekomma sex spoilers i den här recensionen så om du inte vill veta vad som händer sluta läsa här…

Femtio nyanser av frihet (häftad)

Bild lånad från Bokus.com

Oj, oj vart ska jag börja? Denna bok är ett strukturerad kaos! Berättarmässigt är det en mardröm. Jag är allergisk mot icke linjärt berättande. Det får mig att kvälja och nästan hela första tredjedelen av boken är en blandning av nu och då och hit och dit i det tidsmässiga perspektivet! Mot mitten av boken repar sig dock E.L James och får till ett hyfsat berättande tidsmässigt.

Och egentligen så är det väl inget spektakulärt som inträffar storymässigt i den andra tredjedelen av boken. Dom knullar, han kontrollerar henne, de reser lite och spenderar pengar och ja, knullar. En sak som förbryllar mig är hur någon frivilligt går med på att låta sig bli våldtagen. Inte på ett snuskigt och erotiskt sätt utan verkligen bli känslomässigt och fysiskt våldtagen för att man tror sig vara personen som utför gärningen till lags. Nä, det köper jag inte! Men tyvärr är detta en del av den romantiserade bilden som E.L. målar upp med att Ana kan ändra och förbättra den plågade Christian och göra honom till en snäll man. Han är destruktiv på väldigt många plan men Ana kan minsann ändra på det, för det gör alla som lever i sådana förhållanden. Det är tragiskt att E.L. kommer dragandes med den gamla klyschan.

I sista tredjedelen av boken för söker E.L.  på ett pinsamt och näst intill desperat sätt knyta ihop alla lösa trådar i historien. Och av de två stora konflikterna som uppstår är den ena näst intill briljant, ja, alltså för att vara lättläst tantsnusk och den andra en skamlig och taffligt försök till att införliva lite action i historien.

Som man kan läsa på mina uppdateringar som jag fört under läsandets gång på min Goodreads profil så har jag inte blivit särskilt imponerad av den här boken. Och det märks så väl att E.L. fått sina idéer klumpvis och därför skrivit in dem på det sättet. Visst jag förstår att livet ibland kan te sig på det viset att ibland händer allt på en gång och sedan får man en lugnare period. Helt förståligt, i verkliga livet! Men när det handlar om att hålla läsarens intresse är det bättre att jämnt fördela de olika idéerna över hela berättelsen. Något som blir plågsamt tydligt i den här sista delen av triologin och Ana och Christian.

Och sedan epilogen och det efterhängsna bihanget ur Christian Greys synvinkel. Inget fel på att inta hans perspektiv, det var till och med uppfriskande men det blev liksom konstigt att gå tillbaka till deras första möten med varandra i slutet av sista boken.

Slutet av boken var i alla fall lika rörigt som början av boken med ett icke linjärt berättande! Ursh, Ursh är allt jag har att säga om det.

Men som jag utlovade redan i varning i början av recensionen nu till det snuskiga knu11erit.

Nej, man gör bara inte så!! Inte när man är gravid! Alltså visst man ska ha sex när väntar barn det är inte det jag äcklas och reagerar på. Det som får det att krypa i skinnet på mig är att E.L. beskriver hur de använder tillhyggen mot den gravida kroppen! Nej, man gör bara inte så! Vare sig man har en speciell läggning eller inte! Det gör mig så förbannad och äcklad på samma gång och fyller mig med avsky. Det passerar liksom alla gränser för vad som är acceptabelt. Nu finns det säkert dem som inte tycker att det är förbjudet att slå en gravidkvinna med en läderpiska på den höggravida magen. Men bara av att läsa just det stycket fick mig att omvärdera hela triologin och framför allt E.L. James författarskap och hennes moraliska kompass som verkligen inte verkar peka åt rätt håll.

Vilken bok var då bäst? För att vara ärlig måste jag väl säga att Femtio nyanser av honom var den som var bäst berättarmässigt, trots översättningen. Och andra boken, Femtio nyanser av mörker var väl helt okej jämnfört med den här obalanserade sörjan som jag nyss läst.

Översättningen är gjort av Milla Emrén och hon har väl gjort så gott hon har kunnat. Det fattades några citationstecken här och där men på det hela taget har hon väl gjort så ett bra jobb att översätta denna bok.

overandout

 

Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Tack för att du skriver en kommentar.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: