Rampage.

Så nu har jag och maken kollat på Rampage med Dwayne Johnson och Malin Åkerman. Och vad ska jag då tycka om detta månntro. Jo, den var underhållande och special effekterna var ganska bra för det mesta. På några ställen syntes det mindre bra naturligtvis annars skulle jag inte kommentera det. Skådespeleriet var ju som det oftast är i dessa sorters filmer men det var inget att hänga upp sig på.

 

Var det bra tidsfördriv en helt vanlig måndag? Det tycker jag i alla fall. Skulle jag rekommendera den, ja det skulle jag ju. Var den rolig på vissa ställen japp det tycker jag nog. Kolla på trailern och bestäm själv om du skulle vilja se en jättestor gorilla och Dwayne slåss mot fantasimonster.

Det var allt jag hade att säga om den här rullen.

Annonser

The Meg.

Så maken och jag kollade på The Meg för nån vecka sedan. Och tja vad säger man? Det var en helt okej actionfilm om en gigantisk haj från förhistoriska tiden. Eller så kan man tänka att det är Hajen på steroider. Typ.

På action fronten så får den här filmen faktiskt ganska höga betyg av mig. Jag gillar ju sådan här action även om den till och från kan kännas lite överdriven och orealistisk men det är underhållande och man behöver inte tänka så mycket på själva historiens plot eftersom den egentligen inte har någon förutom att alla ”the good guys” ska överleva.

Så jag rekommenderar faktiskt den här filmen om man vill fördriva lite tid till underhållning. Effekt mässigt var den också ganska bra vilket är ett plus. Även om man fattar att allt är gjort digitalt. Hur som helst så var det en okej film.

Vilken är din favorit haj film, tipsa med en kommentar.

Ant-man and the Wasp.

Har äntligen sett Antman and the Wasp. Och visst det var en ganska bra. Skurken var lite lam men annars var det en helt okej Marvel film. Jag gillar ju karaktären av Ant man så det är ju ett plus.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om den här filmen faktiskt. Den var lite rolig här och där, hade lite action här och där. Men var den spektakulär, nja det skulle jag inte påstå men det gör inget för det här känns bara som en mellan film inför den stora Avengers Endgame filmen som kommer. Och den ser jag ju fram emot att se då jag vill se vad som hände efter Avengers Infinity war.

Men nu kom jag off topic men det bryr jag mig inte om. Mina recensioner brukar ju vara av sitt eget slag.

Erkenci kus eller Early bird.

Alltså jag har blivit förälskad. Och jag vet inte vad jag ska göra med mig själv. Och nu kanske du undrar varför jag känner så här. Jo det är så här att jag har hittat en turkisk TV-serie som jag blivit helt betuttad i. Fast om du frågar min man så är det nog mer Can Yaman som jag blivit frälst av men sak samma.

Bildresultat för Can Yaman

Bild lånad från internet

Detta är en serie som handlar om Sanem som måste skaffa sig ett jobb så att hon inte ska bli bort gift med kvarterets tokstolle. Och jobbet det får hon på samma företag där hennes storasyster jobbar. Första kvällen firar företaget 40 år i reklam branschen. Och då inträffar något som Sanem aldrig kunnat räknat med. Det är startskottet för en romantisk, dramatisk och fantastisk serie.

Och jag kan säga att på 3 veckor har jag sett denna serie rakt igenom två gånger, alla 23 hittills gjorda avsnitt. Blev du sugen att ta dig en egen titt på serien så finns den med engelsk subtitles på Youtube. Jag är som sagt helt frälst för den är så romantisk, rolig och de är sjukt duktiga på sitt skådespeleri.

 

Jumanji – welcome to the jungle.

Så jag och maken kollade på den filmen igår kväll och jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Det var en hel del roliga sekvenser i den här filmen och jag gillade verkligen casten för filmen. Dwayne Johnson och Kevin Heart tillsammans med Jack Black gav en hel del skratt. Men en sak som jag reagerade på var att den inte var lika vild som den Jumanji med Robin Williams är med i där framställs ju spelet som ett spel på liv och död på ett helt annat sätt än det gör i den här filmen. Alltså farorna kändes inte lika allvarliga. Men förutom det så var det faktiskt en hyfsad film i sig själv. Den passar även som en familjefilm på fredagskvällen.

Black Panther.

Igår var jag och maken på dejt, först med en middag på en asiatisk restaurang och sedan biofilmen Black Panther. Och själva filmen var bra men den kändes inte som en Marvel film. Jag vet inte vad jag mer ska säga om den faktiskt. The scarification hade väl också gått lite overboard om man frågar mig. Historiemässigt var det ju en bra orgin story men som sagt så kändes den inte som en Marvel film eftersom varken Iron Man eller någon annan var med som sidokaraktär vilket hade varit att föredra. En sak som både jag och maken reflekterade över var att filmen var färgglad, färgerna liksom poppade.

 

Men tyvärr det som verkligen drog ner hela upplevelsen var några snorungar som kommenterade en grej på vägen ut. Eftersom min älskade man har led problematik så har han också svårt att gå när han får ont, vilket han fick under filmens gång (biostolar). Humanitet och förståelse verkar inte vara något som dessa skitstövlar till människor verkar ha. Som ni kanske förstår blev jag riktigt arg över deras elaka kommentarer. Jag anser att alla ska ha rätt att besöka en bio vare sig man är ”frisk” eller har någon annan problematik. Och stör man sig på sådant så är man i min mening en småsint människa.

Men bortsett från det så får filmen 3/5 i betyg.

 

Eli har en storebror av Jenny Sjödin & Karin Jacov.

So we have had sick children this past week and there have been a lot of reading #childrensbooks and I'm so #thankful to @idusforlag for some amazing books. Eli har en storebror by Karin Jacov & Jenny Sjödin is one of them. It's about Eli who has a big brother that has some special needs. And I think it was a great story that explained this subject so children can understand what it means. We have also watched the Scooby-Doo movie with Kiss a hundred times. 
#bookstagram #bookcover #Swedishedition #instabooks #idusförlag #kidsbookstagram #barnbok #barnbokstips #barnochungdomsböcker #barnböcker  #childrensbook #parenthood #eliharenstorebror #booksandmovies #sickchildren
Vi har vabruari som så många andra barnfamiljer. Och då blir det många sagostunder en av dessa är Eli har en storebror som handlar om Eli som har en bror med speciella behov. Och jag uppskattade den här boken för att den på ett pedagogiskt sätt förklarade vad det betyder ur ett barns perspektiv. Dessutom var illustrationerna fina.
Det här är ännu en viktig bok för både barn och vuxna och jag rekommenderar den väldigt mycket.
Och precis som i boken har det blivit en del film som vi tittat på framför allt Scooby-Doo och Kiss eftersom det är mellanbarnets favorit musikartister och Scooby-Doo är favorit tecknat för tillfället. Knåddz är lite småkär i Daphne nämligen.

Central Intelligence.

Vill man se något roligt så kan man kolla på Central Intelligence med Dwayn Johnson och Kevin Hart i huvudrollerna. Detta är en så kallad buddy comedie och den är faktiskt ganska så rolig. Den handlar om att vara mobboffret Bob som dyker upp i Calvin Joyner’s liv lagom till skolans 20 års återträff. Men det ingen vet är att Bob har tränat sig in till en muskulös snygging. Men det är mer den bara det, Bob jobbar nämligen för CIA och för att knäcka sitt fall som han jobbar på behöver han Calvins hjälp. Men han är inte så lätt övertalad till att delta i detta.

I övriga roller ses Aaron Paul mer känd från tv-serien Breaking Bad. Och honom gillar jag.

Jag skrattade på flera ställen i filmen. Det var lagom mycket action och lagom mycket komedi för att få rullen att kännas trovärdig på ett skojigt sätt. Och bloopersna i slutet av filmen var mycket roliga också.