Då har jag äntligen sett den här Harry Potter sprin-off prequel filmen och jag måste säga att jag gillar den skarpt. Man behöver inte ha sett Harry Potter filmerna för att hänga med även om det finns både detaljer och vinkningar till dem i den här filmen. Storyn är solid och funkar som fristående.
Jag kan varmt rekommendera den om man behöver en schysst rulle att titta på med bra story och bra gjorda effekter.
Jag gillar att inte alla skådespelare är superkända som t.ex huvudrollsinnehavaren. Det ger den mer cred på något sätt och sådant går oftast hem hos mig. Jag gillar att den utspelar sig i New York.
I helgen var jag och maken på biodejt för att fira min födelsedag som varit. Filmen var Skönheten och Odjuret. Och visst det var en bra tolkning av denna saga. Men det fanns grejer som retade mig hysteriskt mycket. Nummer ett tekoppen och tekannan. Kom igen, bättre animering skulle de kunnat lagt ner. Speciellt skulle de ha lagt till den lila kanten på servisen. Det andra var Belles (The hills are alive- segment) bakgrunden skrek data gjord.
Men det fanns bra animering också naturligtvis och jag antar att de la krutet där. Men servisen tycker man ju att de skulle kunnat gjort rätt eftersom Mrs Potts och Chip är centrala figurer i historien.
För övrigt så funkade Emma Watson som Belle väldigt bra, Kevin Kline funkade som hennes pappa och till och med Gaston var bra. Det ända casting felet var Odjuret i mänsklig form. Jag har absolut inget emot Dan Stevens. Jag har tyckt om honom i andra grejer som han gjort som t. ex filmen The Guest men som prins är jag mycket tveksam tyvärr. Fast bara i mänsklig form för hans röst fungerade utmärkt till det hel animerade Odjuret. Och han kunde dessutom sjunga vilket var ett stort plus för den här typen av film.
Vi kommer att skaffa den på Blu-ray när den släpps i det formatet helt klart.
Är det den bästa filmatiserade tolkning av den här klassiska sagan? Jag är osäker, jag tror faktiskt att jag föredrar Beastly faktiskt eller så är det bara att jag tycker att Alex Pettyfer var en intressantare tolkning av Odjuret och dessutom hetare helt enkelt.
För att vara en uppföljare så var den här filmen riktigt bra. Jag gillar storyn då den faktiskt passar in i franchisen och jag gillar den tokiga billionären, även nörden i kontrollrummet. Utöver det så tyckte jag att Chris Pratt passade i rollen som leading man och Bryce Dallas Howard som spelar Claire hade en sjukt snygg frisyr. Ja, jag satt faktiskt och beundrade hennes hår en hel del av filmen eftersom jag önskar att jag skulle klä i en sådan frissa själv. Men det kommer ju inte att hända eftersom mitt hår lever sitt eget liv för det mesta.
Hur som helst så gillade jag filmen, det var lagom mycket action och det var lagom mycket humor, blandat med några nostalgiska vinkningar till föregående filmer. Definitivt en chips och dipp film till fredagsmyset.
Alltså det var väl en helt okej film – historiemässigt. Men kom igen, specialeffekterna kunde de ha gjort mycket bättre. Djuren var för det mesta helt okej gjorda men träden såg klipp å klistrade ut. Det är alltså där filmen faller för mig. Men om jag nu ska bortse från just den aspekten så var varken skådespeleriet av Christoph Waltz, Margot Robbie eller Alexander Skarsgård dåligt, till och med Samuel L Jackson var bra.
Filmen går ut på att kungen av Belgien förslavar människorna i Kongo och Tarzan räddar dem. Att den har en grund i verklighetens slaverihandel är en bra vinkel. Men egentligen inte någon jätteinvecklad plot men det behövs inte heller. Det är inte därför man ser på filmer av denna kategori. Man ser dem för att man vill bli underhållen. Och det anser jag nog att man blir.
Och kom igen, vem kan klaga på en skjortlös vältränad Alexander Skarsgård? – tips till alla dreglande tjejer, kolla på bakom filmen materialet.
Okej så nu har vi äntligen sett Marvels Captian America – Civil war och vad ska jag egentligen tycka om den? Det var en helt okej comicbook film med förväntade actionscener men helt ärligt så tyckte jag att storyn var rätt så vek och antagonisten var mesig. Det var trevligt att de introducerade två nya karaktärer i och för sig. Men jag saknade Hulken och Thor.
Så för att vara brutalt ärlig så tyckte jag väl att Captian America – Civil War var ganska så blaha. Och längtar faktiskt mer efter nästa Thor film.
Bortsett från att effekterna var as cheesy så var faktisk den här filmen ändå rätt underhållande på sitt sätt. Jag gillade att man fick en förklaring till de egyptiska gudarna osv.
Men det är ändå lite som maken sa: Gerard Butler har ett Russell Crowe-Gladiator komplex. Men, men det bidrar på något sätt till cheese faktorn av filmen. Och jag gillar ju den här typen av ”bakgrunds film” som man egentligen inte behöver hänga med i för att förstå handlingen så väl. Så för en trött småbarnsförälder var Gods of Egypt en toppen rulle. Men man ser den väl på egen risk antar jag att jag ska tillägga.
Jag älskar Sylvester Stallon måste jag faktiskt erkänna. Jag gillar honom för flera olika orsaker men en sak som jag faktiskt tycker om är att han trots sin actionhjälte status kan spela dramatiskt och det får han faktiskt göra i Creed. Rocky filmen som inte riktigt är en Rocky film. Jag måste också erkänna att jag gillar den här typen av film även om jag inte har så mycket för just boxning som sport. Jag gillar dock underdog temat och att man får följa med under uppträningen. Däremot kanske jag kan tycka att vissa skuggboxnings scener såg lite löjliga ut.
Hur som helst så gillade jag filmen och rekommenderar den om man vill se något riktigt bra. Dessutom är det ju inte helt fel att Michael B Jordan är ganska så het att spana in. Han ser dessutom mer vältränad ut än sin motståndare som såg ut som en blobb i jämförelse. Sorry för ytligheten men både jag och maken lade märke till det faktumet.
Jag och maken kollade på en film som heter Spotlight och som handlade om de journalister som avslöjade Bostons största pedofilhärva inom den katolska kyrkan. Och jag blir bara så arg och förtvivlad då ämnet är en het potatis. Nej jag är inte katolik och jag är inte ens särskilt protestantiskt troende men jag blir förbannad så att blodet kokar precis som journalisterna i filmen blev. Dessa spelade dessutom sina roller riktigt elegant och jag förstår att filmen blivit nominerad till flera priser inom filmindustrin.
Den är helt klart se värd även om man blir berörd till ilska.
