50/50

Jag är inte så förtjust i Seth Rogan men han gör faktiskt en väldigt fin biroll i filmen 50/50 där han spelar mot Joesph Gordon-Levitt.

Filmen handlar om Adam (Gordon-Levitt) som får veta att han har drabbats av en ovanlig form av cancer i ryggen. Och man får först och främst följa honom och hans sätt att hantera denna främmande och skrämmande vändning som hans liv tagit men även hur hans omgivning reagerar på detta.

Och förutom att historien är otroligt gripande så är skådespeleriet helt fenomenalt av så väl Joesph Gordon-Levitt, Anna Kendrick (den enda Twilight skådisen som fått en raket karriär efter de filmerna) Seth Rogan som sagt tidigare och inte minst av Anjelica Huston som spelar Adams mamma i filmen.

Detta är en film som jag verkligen är glad att den blivit gjord och med dessa skådespelare. För det är så tårdrypande bra!

overandout

 

En sång från hjärtat.

Jag är inget super fan av Mikael Persbrandt men så såg jag filmen En sång från hjärtat där han spelar en singer-songwriter vid namn Thomas Jacob. Och jag kan lugnt säga att av allt jag sett Persbrandt i tidigare så är detta det absolut bästa han någonsin har gjort.

Det är utan tvekan den filmen som gör honom till en briljant skådespelare. Det är inte överdrivet mycket repliker i den här produktionen men han lyckas ändå leverera något som når ut genom skärmen till tittaren. Sedan att filmen är en stilren och ett vackert konstverk det lyfter också det hela. Den är inspelad i vackra vintriga miljöer vilket även det ger en viss känsla till historien som utspelar sig. En annan sak som är bra, trots att Mikael Persbrandt kanske inte har världens bästa sångröst så sjunger han faktiskt riktigt bra i den här filmen. Och historien berör och rör om känslor.

Jag är som sagt djupt imponerad. Och killen som spelar barnbarnet Noa,  Sofus Rønnov gör även han en fantastisk insats och är hans enda (enligt IMDB) prestation i sitt skådespelar CV. Ungen har helt enkelt en medfödd talang.

Och visst det talas både svenska, danska och engelska i den här filmen men på något sätt så funkar det utan att man blir förvirrad av språkbytena. I alla fall blev inte jag det. Så vill man se en vacker, djup och känslodriven historia så föreslår jag att man tittar på En sång från hjärtat.

overandout

Vår katastrofala historia av Jess Rothenberg.

Alltså wow, vilken bok! Jag som var så himla besviken efter förra boken jag läste blev helt tagen av det rappa tempot i Vår katastrofala historia med dess svarta humor och det var en enkel match att ta sig igenom de 430 sidorna måste jag erkänna.

Vår katastrofala historia (kartonnage)

Bild lånad från Bokus.com

Nu tycker jag inte att ni ska tro på allt som står med på baksidetexten av den här boken för, det finns några stora missar i den men, MEN för guds skull läs boken! Saken är den att det egentligen nog bara är jag som är över petig. Hur som helst så här detta en varm, humoristisk historia om döden trots att det finns mycket sorg och längtan mellan raderna.

Boken handlar om Brie, ja precis som osten. Hon dör precis som det står på baksidan av ett brustet hjärta. Men genom olika omständigheter får saker och ting i ”himlen” en helt annan betydelse. Hur som helst blev jag så glatt överraskad av den här boken och speciellt sättet den var skriven och twisten i och med att huvudkaraktären faktiskt är ”levande” död eller vad man nu ska kalla det. Det kändes fräscht och sådant gillar jag.

Jag hoppas verkligen att fler läser den här boken för så bra var den.

overandout

Att inte hinna till förlossningen.

I dagens utmanings inlägg så ska jag skriva om en rädsla och eftersom jag är mitt inne i graviditeten så handlar de flesta tankar om det kommande livet. Och en av de största rädslorna jag har är att inte hinna in till förlossningen i tid.

Jag har nämligen flera vänner som fött hemma och dessutom har båda mina storasystrar fött var sitt barn hemma. Min äldsta syster födde sitt tredje barn på toaletten. Och min näst äldsta syster födde sitt andra barn i duschen. Så om man tror på att genetik och liknande så är det ganska stor sannorlikhet att även jag kommer att föda hemma. Visst Pyret kom till oss tidigare än beräknat men jag var ändå på förlossningen.

Så det är den mest skräckinjagande rädslan jag har just nu.

Bild lånad här.

Bara tanken på att behöva gå hemma med värkar och leva i en slags ovisshet på när man ska in till förlossningen får min ångest att sjuda i ådrorna. Och även om man åker in till förlossningen finns det ju en överhängande chans att de skickar hem en igen. Och det ger mig panik!

Som tur är ska jag diskutera allt detta med min Barnmorska inom kort. Så detta inlägg har varit hjälpsamt för att få mig att sätta mina rädslor på pränt och faktiskt reda ut vad det är som gör mig rädd.

Vad är du rädd för?

Lilla skrivskolan del 3.

Att bygga upp den egna prestationsångesten är tyvärr alldeles för lätt, det svåra är att släppa taget om det. Men självklart finns det tips på detta också.

* Att ha kontakt med andra författare som publicerat en eller flera böcker är en bra start. Fråga dessa personer om deras bästa tips mot just prestationsångest är. Som författare kan jag bara säga att lättaste sättet att undvika ångesten är faktiskt att inte måla upp drömscenariot med morgon tvsoffor och annan orealistisk sk!t, skriv främst för din egen skull. Som sido notis kan jag berätta att eftersom jag valt att ge ut mina egna böcker har jag tagit bort enormt mycket av just den här ångesten då jag själv kan bestämma hur ofta och när jag vill och är redo att publicera en bok. Att tvivla på sin förmåga att skriva är vanligt men att inse att alla som någon gång på ett eller annat sätt känt likadant inför sitt egna skrivande är ett stort steg på vägen.

Bild lånad från Expressen.se

* Att fira gör livet roligare att leva helt generellt. Detta gäller även skrivandet. Fira att du skrivit så många sidor eller kapitel som du bestämt att du ska göra under en vecka. Njut av den där extra kakan eller fruktsalladen lite mer. Att fokusera på det positiva du åstadkommer ger mindre tid till ältande av det som inte blev riktigt som du ville.

* Att faktiskt ha en realistisk idé om vad skrivandet innebär istället för att tro att du är nästa Läckberg eller Nesser minskar de krav du orimligt satt på dig själv och ditt skrivande. Du är bara en av flera miljarder som finns på denna planet. Njut av att du har fingrar att skriva med, en levande fantasi och en vilja och idé till en bok och därmed möjligheten att göra något så kanonkul, utvecklande och berikande som att skriva.

* Var ego med ditt skrivande, skriv för din egen bokhylla och peppa dig själv.

Nästa gång tar jag upp lite om hur man marknadsför sin bok.

overandout

Ris & Ros – v27 2013

Veckans Ris

ஐ Veckans ris går till migrän och mardrömmar samt lite ångest. Vill även ge mig själv lite ris för att det inte blivit någon Veckans vlogg på två veckor, jag kan bara skylla på att det jag filmade inte gick att klippa enlig maken.

Veckans Ros

ஐ Veckans första ros går till min arbetskollega och kursledare C för en trevlig SRY utbildning. Vill även ge en ros till min storasyster M som kom förbi tillsammans med tre av Pyrets kusiner med presenter. Vi ses allt för sällan.

overandout

Ris & Ros – v23 2013.

Veckans Ris

ஐ Veckans ris går till ångest.

Veckans Ros

ஐ Veckans ros går till makens skatteåterbäring och det faktum att jag har fått hela Star Trek Voyager tvserien på dvd. En ros ger jag även till svärfar som skjutsade oss när vi storhandlade och underhöll barnet under tiden.

overandout

The woman in black.

Första gången som vi skulle kolla på den här filmen var vi tvungna att stänga av mitt i eftersom jag tyckte det var så läskigt och maken hade naturligtvis somnat i soffan och låg och snarkade. Jag vet att den här filmen har fått blandat betyg, vissa tycker inte alls att den är skrämmande. Men det tycker jag, inte för att historien är läskig eller skådespelarinsatserna är mirakulösa utan för att Kvinnan i svart ser ut som en karaktär i en av mina återkommande mardrömmar som jag haft sedan jag var barn. Detta är enda anledningen till varför jag hyperventilerar när vi för andra gången satte oss för att se klart filmen. För se klart rullen det vill jag ju trots att hjärtat bultar i bröstkorgen och benen spänner sig i fruktansvärd ångestkramp. Självplågeri på hög nivå alltså.

Jag gillar inte filmer där man ser antydningar till läskigheter som skymtar förbi i bakgrunden, en figur mellan träden, nåt som hoppar fram bakom en gardin osv. Och finns det något som är så läbbigt som gamla nötta leksaker alá 1800 tal.

Men nu har jag i alla fall sett filmen. Och nej jag tycker inte alls det är konstigt att se Daniel Radcliff i något annat än Harry Potter även om maken och Ida gjorde sig lustiga över hans medverkan i filmen. Jag tror att det beror på att de egentligen också tyckte att filmen var obehaglig.

overandout