Först och främst vill jag bara säga att jag har en tro men jag anser inte att man ska trycka på någon annan sin tro. Jag har absolut inget emot religiösa medmänniskor men min tro är min tro – din tro är din tro. Jag prackar inte på dig min så prackar inte du på mig din. Är vi överens?

Things I can’t forget av Miranda Kenneally är tyvärr inte en bok jag skulle rekommendera, från att ha läst en av de starkaste kvinnliga karaktärerna jag någonsin läst i boken Racing Savannah till det här. Att jag är besviken är att uttrycka det milt.

Mirandas språk finns och historiens tempo finns där bakom alla moraliska pekpinnar. En sak jag reflekterar över är att historien känns fram stressad som om hon så gärna ville skriva något men liksom inte riktigt når fram. Boken handlar om  Jesus Freaket Kate som anser att allt är en synd. Hon ska jobba på ett sådant där läbbigt bibilecamp som finns i U.S.A. Hur som helst så jobbar även badvakten Matt där, den enda karaktären med något sorts mänskligt djup och förståelse för andra människor. De blir naturligtvis intresserad av varandra. Men Kate anser ju att allt är syndigt beteende, börjar du fatta hur tradigt detta är? Sen har Miranda slängt in en osympatiskt chef bara att hon behöver en antagonist trots att hon har Kate som klarar den rollen helt på egen hand, vilket blir väldigt tjatigt. Dessutom känns det som att Miranda haft svårt att släppa karaktärerna från Catching Parker då dessa allihopa dyker upp även i den här boken.

Bild lånad från nätet.

Jag önskade gång på gång att Jason Voorhees skulle dyka upp och göra slut på lägerledarnas syndfulla beteende, skämt och sido. Men till min besvikelse hände aldrig det. Den enda scenen i boken som var lite söt var när Matt gav Kate sina Frat-bokstäver men utöver det var det en tråkig kärlekshistoria om jag ska vara helt ärlig.

Jag vet inte vad som gör mig mest besviken att det inte var något ”hump” i historien eller det faktum att hela boken kändes som om huvudkaraktären var en småsinnad hillbilly.

Utöver detta vill jag diskutera bokomslaget. Visst är det schysst och passar ihop med Miranda Kenneallys andra böcker där i ligger absolut inte felet. Det störande med bokomslaget är att det är en kille och en tjej som cyklar tillsammans. Vilket de aldrig gör någon gång i hela boken. Visst Kate cyklar en gång tillsammans med sin nya BFF Parker… så tja, bokomslaget är ju en hel del vilseledande.

Så läs på egen risk eller om du känner för att läsa 308 sidor moralkaka är mitt betyg.