Visst är det provocerande…

Sitter i en diskussion på Facebook om bipoläritet som startades pga en artikel i UNT och jisses vad vissa går igång på att man vägrar se sin diagnos/sjukdom som en belastning. Eftersom jag ser den som en tillgång och har arbetat mig själv till en insikt där jag accepterat att just mitt liv är meningen att det ska se ut på det här sättet. Jag är en tillgång för min omgivning hur än mina svängar må gunga. Det handlar ju om en grundinställning som man har till livet. Har man tänkt sitta i ett hörn och tycka ”BuHu så synd det är om mig” eller ska man helt enkelt acceptera att ja, nu har jag fått en diagnos. Ordet i sig är bara en klassificering för att läkarna ska förstå mig bättre.  Det finns dem som blir så fruktansvärt frustrerade för att man inte vill vara lika som dem.

Jag är väl extremt provocerande i det avseendet då jag ser bipoläriteten som en stor tillgång. Jag har använt många av mina uppsving (efter att jag fick veta varför jag svängde så mycket) till att skriva, gjorde det innan också men då var det liksom bara en del av mig precis som det är nu, det är bara det att jag känner de tidiga tecknen och kan utnyttja tillståndet till max. Skrivandet i sig är inte bara kul och triggar min fantasi och ger mig en hobby det är även ett sätt för mig att släppa lös orolig energi som jag kan få i kroppen, jag riktar den mot ett och samma mål och visst det tar extremt mycket kraft ibland men i slutändan är det alltid värt det. Och som jag skrivit tidigare så är det egentligen inte bipoläriteten jag lider av utan följd sjukdomarna man har på grund av den. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om ångest å stresskänslighet och hur jobbigt det är men jag vägrar att gröta ned mig i sådant som egentligen bara tar energi från mig.

Bild lånad från nätet.

Jag är också medveten om att bipoläritet finns i flera olika varianter och det är för mig en självklarhet eftersom varenda en av oss på den här jorden är unika. Och vi har alla olika nivåer av acceptans och förståelse för vad som händer. Jag har skrivit en gång om hur jag upplever min bipoläritet och vilken kurva som liknar den som jag ”tillhör”. Och jag har accepterat att det är på det sättet. Men det har krävt mycket jobb, det förnekar jag icke. Det jag kan rekommendera till dem som lever med bipolär diagnos är att se det som ett ord som underlättar för läkarvården att hjälpa dig och sen tycker jag att man bör läsa The Secret om man inte gjort det. Den boken hjälpte mig extremt mycket att acceptera hur världen fungerar och jag i den.

overandout

 

 

 

 

Att ligga på BB.

Att ligga på BB utan en nykläckt bebis suger faktiskt. Det är en av sjukhusets lugnaste avdelningar tror jag. Man ser inte en kotte förutom när matvagnarna dyker upp.

Som tur är har jag haft fin besök av Pyret och maken idag. Vi gick en liten promenad i kulvertarna och sedan kramades vi och tittade på youtube.

Det gjordes även ett par CTG kurvor på Knåddz under dagen och naturligtvis har de kollat blodtrycket. Det är ju liksom därför jag ligger här.  Efter att mina besökare hade åkt hem så har jag mest bara vilat och spelat kort på datorn. Finns ju som sagt inte så himla mycket att göra förutom att vänta ut tiden på igångsättningen för det kommer att bli en sådan frågan är bara när.

Vad brukar du fördriva tiden med när du ligger på sjukhuset och har långtråkigt?

overandout

Favorit citat.

Som en du kanske redan vet så är Pearl Jam mitt absoluta favorit band genom tiderna. Så det kanske inte är så konstigt att jag har valt ett citat från en av deras låtar till dagens utmaningsinlägg.

Låten som jag tagit citatet ifrån heter I am mine. Och varför just detta citat säger mig så mycket är helt klart för att det är så klockrent och är så sant. Det handlar om att jag har kommit till insikt med vad som egentligen betyder något i mitt liv. Efter min krasch 2009 så började jag omvärdera saker och ting på ett nytt sätt. För vissa människor tar det ett helt liv att komma till rätta med de stora funderingarna, jag är lyckligt lottad att jag inte behövt kämpa hela livet för att uppnå den insikten.

citat Pearl Jam

overandout

Bipoläritet kommer aldrig ensam.

När man är bipolär som jag är, har man ju allt som oftast följd sjukdomar, i mitt fall lider jag av panikångest.

När man talar med andra som lider av någon form av psykiskohälsa talar vi gärna om två sorters ångest, nämligen ångest (och då inte den där löjliga måndags ångesten) och fulångest.

Vanlig ångest är tex att man oroar sig och får ångest inför vissa situationer till gränsen av absurdum som tex pengar, att man ska kissa på sig, har ont i nacken osv.

Fulångest däremot är en kategori ångest som kommer lite mer pang-bom och vill att du ska dö. Fulångesten intalar dig osanna saker om dig själv.

Bild lånad från DoToday

I mitt fall yttrar sig ångesten tex när vi står i kön på matbutiken, jag börjar känna mig trängd pga folk i kön, trasslar det för någon kund i kassan före oss kan jag få för mig att jag inte har några pengar på mitt konto och att jag ska stå där som ett fån och inte betala. Jag kan alltså inte gå och handla själv utan maken är alltid med. Denna grej är för många något de kan ta för givet att de kan göra så är alltså inte mitt fall. En annan grej som väldigt många tar som givet är att åka buss. Jag har tränat på att åka buss själv och då endast med hörlurar och hög musik om jag är ensam. Har jag barnvagnen med mig kan jag alltid prata med Pyret när obehagskänslorna kommer krypande. Och i allra värsta fall får jag kliva av även om jag inte kommit till min hållplats. Så ja, min ångest gör att jag inte fungerar som odiagnoserade  personer. Den hämnar mig i mitt vardagsliv eftersom blir det för mycket människor runt mig eller någon hemsk tanke dyker upp, blir benen till cement, magen knyter sig, jag börjar svettas och det kryper i hårbotten på mig, jag får svårt att andas, en tung tryckande känsla sprider sig över bröstkorgen och mina händer börjar darra. Men eftersom jag är en produkt av det samhälle vi lever i där det är skambelagt att må psykiskt dåligt, kommer du aldrig att se alla de där tecknen jag just radade upp, möjligtvis att du lägger märke till svettdropparna, de ytliga andetagen och de darrande händerna. Men jag håller j@vligt hårt på mig själv att det knappt är så att min läkare märker när jag har panikångest attacker vilket jag får typ varje gång jag träffar honom men det är en helt annan j@vla historia.

Och det här händer mer eller mindre en gång per dag om inte fler beroende på vad jag utsätter mig för. Så om man ser krasst på det är det egentligen inte bipoläriteten som är den handlingsförlamande sjukdomen utan det är följd sjukdomen; ångest som gör att jag har en funktionsnedsättning.

overandout

Bipoläritet i min vardag.

Jag ser mest fördelarna med min bipoläritet och jag tror att det är därför jag inte ser min diagnos som ett hinder utan som en tillgång. Som bipolär har man en hyfsat rubbad sömncykel. Detta har varit kanonbra nu när vi haft en bebis eftersom alla bebisar enligt något som kallas DaVinci sömn. Jag har nog aldrig mått så bra eftersom det känns rätt för mig att sova enligt detta mönster och inte enligt vad något stolpskott sagt är det ”riktiga” sättet.

Fler bipolära fördelar enligt mig är min kreativitet för nej, jag tror inte att jag varit hälften så kreativ som jag är om jag inte varit bipolär. Det är dessutom väldigt vanligt bland artister och andra kändisar att just ha en bipolärsjukdom. Några bipolära storheter är bland annat; Jim Carey, Robert Downey Jr, Edgar Allen Poe, Carrie Fisher, Tim Burton, Francis Ford Coppola, August Strindberg, Vivien Leigh, Vincent Van Gogh, Ben Stiller, Jean-Claude Van Damme, Mark Twain, DMX, Robin Williams, Virginia Woolf, Beethoven, Jimi Hendrix, Tom Waits, Sylvia Plath, Prime Minister  Winston Churchill, President Theodore Roosevelt och Demi Lovato.

En annan positiv sak är informations törsten. Att leta och ta in ny information är lätt för mig. Visst går man in i en hypomanisk fas kan det ju bli lite problematiskt men så länge det inte går överstyr så är detta en bra egenskap. Ytterligare en positiv egenskap är det bra minnet. Jag har barndomsminnen som är glasklara redan från tre års ålder. Jag kan citera samtal jag hört och deltagit i ordagrant flera år efter att de tagit plats. Det vill säga att jag har en jävligt bra bullsh!t detector. Så kom aldrig med frasen ”- Men det har jag aldrig sagt…” för jag kan recitera och säga vilken dag, vilken tid och vilka kläder du hade på dig. Och visst jag kommer ihåg allt det hemska också men jag väljer att inte lägga fokus på det.

Jag tror starkt på att man väljer att se sin diagnos som negativ eller positiv. För Bipoläritet är en livslång sjukdom som inte går att bota, bara kontrollera. Det är även sorgligt nog en av de psykiska sjukdomarna med högst dödlighet. (Läs = självmord)

Photo: Reflective and inspiring quotes in one beautifully and whimsically designed book to unleash the beautiful person within you. In The Garden of Thoughts : http://www.dodinsky.com/gift-book/

Bild lånad från Facebook

Och ska man orka leva med denna svängande sjukdom så måste man:

1. Acceptera den

2. Se det positiva med den

3. Inte belasta sig själv

4. Ha j@vligt bra humor

5. Ha mediciner som fungerar som de ska

overandout

 

Bipolärakuvor.

Jag skriver sällan om bipoläritet och när jag gjort det så har det varit mer generellt om sjukdomen som sådan. Men nu tänkte jag bryta det mönstret och skriva lite mer om just min bipoläritet ser ut för jag bryter lite mot de riktlinjer som finns generellt om bipoläritet nämligen, därför var min bipolära diagnos svår att ställa till en början.

Detta är en bild ur en forskningsrapport på olika bipolära kurvor. I dagsläget har man dock bara två typer som man ställer sina diagnoser utifrån typ 1 där renodlade manier är et kännetecken och typ två där hypomani är ett kännetecken. Jag tillhör den sistnämnda typen. Men för att vara komplicerad så blir jag aldrig glad. Visst jag kan spela glad men vad man visar utåt är inte alltid det som känns på insidan. Frågar du hur jag mår svarar jag bra eftersom det är så inrotat i människor att svara så ingen vill ju visa sig svag och berätta att de egentligen mår sk!t eller hur? Min bipolära kurva ser ut så här;

Vilket naturligtvis känns as trist men samtidigt så vet jag inget annat då detta är mitt normal tillstånd. Mediciner håller mig på en jämn gråskala och det är faktiskt okej för mig. Det är bättre att känna sig lite grå hela tiden än att pendla. För pendlar det gör livet för alla man har ju bra och dåliga dagar. Skillnaden är väl att när jag får en dålig dag sjunker jag fortare och djupare än odiagnoserade människor.

Jag kan skriva spaltmeter i ämnet men jag börjar här tillsvidare.

overandout

KBT i vardagen.

Jag skriver inte ofta om bipoläritet eftersom jag inte är min diagnos. Men det finns självklart svårigheter med min sjukdom som gör att jag är i stort behov av en strukturerad vardag.

Och det klingar ju illa med att vara nybliven förälder när de första månaderna styrs av bebisens mage.

Men nu börjar Pyret bli så pass stor att det är dags att introducera rutiner dels för Pyrets skull och dels för min egen skull.

Pyret är en sjusovare, han lägger sig mellan åtta och nio på kvällen och sover sedan fram till fyra tiden, äter och sover sedan till åttaish på morgonen, sedan kan han utan problem ta sig ytterligare en tupplur på två timmar. Och detta är ju inte hållbart i längden för jag har ju gjort som alla råd säger att man själv ska sova när barnet sover.

Detta har dock gjort att min dagsrytm ruckats i fel riktning, så nu blir det till att ta till ett KBT-knep. Nämligen att införa schema. Jag känner att jag behöver det. Jag behöver en fast tid att kliva upp framför allt för att få dagen att börja rulla. Aktiviteter som upprepas varje dag vid samma tid tex en promenad, utöver detta bör jag ha fasta mat tider men eftersom maken jobbar inom handels så har han oregelbundna arbetstider, vilket betyder att vissa dagar jobbar han eftermiddag vilket innebär att han ibland slutar vid 18,19 eller 21. Så vi kan inte sitta ner tillsammans och jag struntar i att äta om det bara är jag som ska göra det. Det är ju inte alls hälsosamt så mattiderna måste jag kompromissa med,  för att ens få i mig något.

Om du är sugen på att ladda ner ett KBT schema så klicka på länken <—-

Lösenordsskyddad: Läs i dina egna papper för h3lvet3!

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll: