Ett år av saknad.

Idag har det gått ett helt år sedan vi fick lov att ta det tuffa beslutet att låta vår älskade familjemedlem Ataris somna in.

Jag saknar verkligen Ataris och jag tänker på honom ofta. Han var verkligen en speciell katt med en fantastisk personlighet. Och han älskade verkligen barnen och Pyret pratar ofta om att katten bor där flygplanen bor. De hade ett speciellt band till varandra kan man ju minst sagt säga.

Någon ny katt har vi inte pratat om då vi har sagt att det i så fall blir aktuellt först när barnen blir större och kan hjälpa till att ta hand om ett husdjur.

overandout

 

Första gången på Furuviks djurpark.

Idag har vi varit iväg på en dags utflykt till Furuviks djurpark tillsammans med barnens farmor och faster. Pyret har tjatat om att få åka tåg i över två veckor sedan han hört oss planera resan och idag var det äntligen dags. Vi tittade på apor, fiskar, sköldpaddor, kameler, lemurer, getter, ponnys, lamor och mycket mer.

Han fick åka några karuseller tillsammans med sin faster och pappa och äta picknick mat som farmor tagit med.

Knåddz tyckte också om djuren även om han såg lite skeptisk ut till kamelerna.  Men båda ungarna hade en fantastisk dag som de sent kommer att glömma. Bara av att se glädjen i Pyrets ögon får ens mamma-hjärta att smälta till en pöl.

Så trots att jag satt vid vagnen mest hela tiden medans de andra sprang omkring med ungarna så var det en upplevelse i sig även för mig. Jag har nämligen inte heller varit på just Furuviks djurpark tidigare men efter idag har jag en känsla av att det kommer att bli fler besök under ungarnas uppväxt. Det ligger ju trots allt bara en timme med tåg från Uppsala.

När vi kom hem och petat i oss lite middag slocknade Pyret och drog timmerstockar efter några minuter. Knåddz som somnat till på bussen hem från stationen var lite svårare att söva om, men även han somnade efter en stund. Nu sitter jag och maken och ojjar oss som två pensionärer som har ont i fötterna efter att ha knatat runt hela dagen. Men det är som sagt värt det när man ser de där lysande barnögonen och stora leendena.

overandout

Vår älskade Ataris.

 Vi hartagit det tunga beslutet att låta vår underbara Ataris få somna in efter en lång tids sjukdom som behandlats i omgångar men som inte vill bli bättre. Han har i helgen blivit radikalt sämre och i natt spydde han blod och har inte kunnat gå på lådan utan bara spytt. Vi förklarade för Pyret innan han gick till dagis att Ataris ska hälsa på Donna (svärmors hund som de tog bort i somras) där flygplanen bor. Han pussade honom hejdå och så gjorde även hans pandabjörn. Ataris har varit en stöttepelare för mig genom hela min utmattningsdepression och hans päls har fått många av mina tårar genom åren, men nu går vi skilda vägar.

Det kommer att kännas otroligt tomt utan honom men detta är för hans eget bästa då vi inte vill att han ska lida. Så idag blir det många tårar när vi säger hejdå till vår älskade katt.

overandout

Ataris testar Mjau Vaganza.

Jag är ju Buzzador och i och med det får jag ju delta i olika kampanjer för att prova saker. Men denna gång är det faktiskt vår fina kisse katt Ataris som får vara Buzzador då vi har fått hem ett paket med Mjau Vaganza kattmat. Och det var verkligen ett fantastiskt paket som Ataris fått hem. Förutom gourmet godis med Kyckling smak, lax smak och anka smak samt mjukkatt mat i portionspåse så innehöll paketet snygga kattborstar samt miniklädrollers till makens stora glädje.

Hittills har Ataris fått smaka kyckling godiset och han blev så till sig att jag var tvungen att gömma hela kartongen eftersom han försökte bryta sig in i den, vilket han också lyckades med den lilla busen. Men om man ska ta det som ett tecken på betyg så var det ju mycket bra.

BeFunky_2014-0degae5-12 10

Så om du också vill din katt det bästa så tycker jag att du ska ta och prova Vaganza kattmat från Mjau, för din katt är värd det allra bästa. Och vill du bli Buzzador kan du KLICKA HÄR så får du chans att delta i olika kampanjer.

overandout

Ataris har varit sjuk.

Vår älskade katt har varit/ är sjuk för tillfället och det är dels därför som jag inte har bloggat något. Vi misstänkte sorgligt nog att Ataris blivit drabbad av samma sak som vår andra katt Vincent hade nämligen kristaller i urinen i samband med urinvägsinfektion. Så i måndags när vi äntligen fick tag på en veterinär som kunde ta emot oss ilade jag iväg med Ataris på bussen.

Han fick sig en undersökning och veterinären misstänkte inte urinvägsinfektion  eftersom Ataris tydligen inte luktade som en urinvägsinfekterad katt, han var dessutom för pigg, hade inte ont när hon kände på blåsan och tarmarna vilka dessutom var tomma. Och hans slemhinnor såg bra ut. Det hon trodde efter att jag berättat lite om vår hemma situation och så, var att han snararare blivit drabbad av hormonellstress som orsakats av att för många nya saker skett i Ataris liv på senaste tiden. Katter är ju vane djur och de blir lätt påverkade av yttre saker som ommöbleringar och sådant. Och som jag redan skrivit här på bloggen så har ju Pyret fått en ny säng vilket har inneburit att vi möblerat om. Pyret har även haft lite svårt att somna i sängen och har dessutom vaknat en del kvällar och nätter och allt sådant berör även katten. Och det låter faktiskt helt rimligt i mina öron.

Så vi fick lite smärtlindrande utskrivet till Ataris vilket ska hjälpa honom att slappna av och inte behöva springa till toaletten hela tiden. Och redan efter första dosen som han fick på plats hos veterinären har han känts mycket bättre.

Ataris

Jag tycker att det är självklart att man tar hand om sina husdjur och dessutom ger dem minst en chans till förbättring. Men under helgen har vi fått höra otroligt okänsliga kommentarer från en närstående. Som ansåg att vi skulle ta bort Ataris utan att han ens fått en chans att vi tagit reda på vad det är han lider av. Sådant gör mig inte bara ledsen som människa utan ifrågasätter även personens djurvänlighet. Speciellt när personen i fråga dessutom har ett eget husdjur som denne har lagt ut 10-tusentals kronor för att hålla frisk!

Både jag och maken reagerade starkt på kommentarerna som ploppade som fula grodor. Ataris är en mycket värdefull familjemedlem och inte bara för mig personligen även om jag kan säga att han har varit en stor del i att jag tillfrisknat från min utmattningsdepression. Pyret är även han väldigt fäst vid Ataris och vise versa. Och trots att maken inte visar det så ofta är han också dann med Ataris och vill honom allt gott.

Så detta är vad som skett hos oss i trädkojan den senaste veckan.

overandout

 

Ataris.

Ataris är vår underbart fluffiga gula katt. Han är en viktig del av familjen.

Ataris kallas även Tar Tar och är en mycket överbeskyddande kisse, i alla fall när jag är gravid har vi märkt. Han dricker badvatten och älskar att ligga på ens bröstkorg när man tittar på tv. Torrfoder är det han föredrar att äta och dessutom går ett och annat russin som Pyret kastar ner på golvet i. Ataris är helt enkelt underbar även om han gör hyss och både husse och matte kan bli irriterade ibland på att han öppnar garderoben eller springer framför fötterna på en.

Pyret har kommit på att det är mysigt att kramas med honom också, fast Tar Tar har kanske inte samma uppfattning alla gånger. Men han låter sig manglas ner av det snart tvååriga barnet och tar emot goset.

Vad heter ditt husdjur om du har något och om du inte har ett husdjur varför har du inte det?

overandout

Om jag var ett djur…

….skulle jag vilja vara en katt. I alla fall en katt som blir omhändertagen och älskad av sina ägare. Så som vi älskar Ataris. Då skulle jag verkligen trivas med livet. För en katt är ju en av de ultimata livsnjutarna. Eller i alla fall alla katter som jag haft under mitt liv. De får godis, kelas, leker, sover och har aldrig nöd på mat eller vatten. Jag menar hur skönt är inte det på en skala?

Så det är därför jag väljer att vara en katt om jag skulle vare ett djur, vilket dagens utmaningsinlägg skulle handla om.

overandout

 

Dagens julbild.

Bild lånad HÄR

overandout